Nu skulle jag ha lagt upp bilder...

Med det blev inget av med det, för att jag bara har gäststatus på den här datorn och då har inte jag tillåtelse att harva runt i iPhoto. Ska ordna så att jag får göra det i kväll istället.

Jaja. To be continued.

Nu är jag här!!

Ja, jag såg att Sandra hann uppdatera sin blogg innan mig, trots att jag åkte en dag innan. Helt kasst. Jag vill däremot försvara mig med att jag inte har gjort något särskilt speciellt sedan jag kom hit, men vi gör väl en liten redogörelse ändå..

Kom hit i torsdags kväll. Vi hade varit lite överoptiminstiska och jag hann så klart inte med Sahara Hotnights spelningen som jag ville gå på. Lite tråkigt. Jag tog en taxi hem till Anna och därefter drog vi snabbt till en deli som ligger precis runt hörnet och inhandlade lite chips och andra essentials. Eftersom klockan var ungefär 23 lokal tid så var klockan fyra på morgonen för mig och jag drog mig tillbaka ganska snabbt.

I fredags så var det lite hålligång med ett gäng glada tjejer på The Slaughtered Lamb. Där finns det starka drinkar, en inglasad varulv (som jag inte såg) och en hel del skelett som ligger och skräpar. Gissa om jag rekommenderar det stället?

Hoja. Jag är för gammal för att härja runt. Det blev inte så mkt mer gjort på lördagen då heller.

Igår så tog jag iaf en ordentlig promenad runt Manhattan, men det kändes lite meningsläst eftersom det var söndag och påsk, vilket betyder att allt var stängt eller att de få affärerna som var öppna var knökfulla av folk som hade samma tanke som jag. Att utnyttja söndagens vackra väder till max.

Idag har jag köpt min nya kamera. En Canon Powershot SD950 IS. Söt söt söt! Gissa om det kommer bli lite roligare hädanefter på bloggen. Bilder och allt. Så fort som batteriet har laddat så ska jag bege mig ut igen och fota järnet. Haha. Uppdaterar kanske mer sen.

Kramar!

Wir fahren auf dem Autobahn!!

Eller nästan iaf. På torsdag morgon är det dags för lite semester. Det blir fyra veckor i staterna. Kul minsann. Ska försöka uppdatera lite mer här då så att folk får se vad jag gör. Är ju som bekant lite slö med att uppdatera grejer.

På jobbet har vi haft ett litet möte, och om någon följde min rekommendation och läste Sandras blogg så har ni ju redan sett hur det gick med det..

På vår arbetsplats blir minsann inga kvinnor diskriminerade. Nä du. Det vet vi nu för det har Grabbarna Grus sagt oss på mötet. Och det de säger kan vi lita på för de är ju minsann rediga killar som står stadigt med bägge fötterna på jorden. Deras manliga traditioner har ju funnits med oss i alla år och de duger ju än att ha framför ögonen som en religiös skrift. Den manliga traditionen är stark. Det är ju självklart mannens syn på alla frågor som är den gällande.

Tack och bock.

Det tråkiga är ju att den enda i ledningen som fattar vad det handlar om inte riktigt vågar handla och ta itu med det på ett vettigt sätt. Man måste konfrontera problemen och inte gömma sig bakom att de reaktionära krafterna är gamla och snart ska pensioneras. För under tiden så förtrycks vi tjejer på arbetsplatsen och någon kanske tar intryck av vad de säger och då sprids det till de yngre generationerna. Om vi agerar nu bidrar vi till att stoppa bakåtsträvande gamla gubbar. Det ska kännas att man behandlar andra människor som skit.


Jo. Jag är tjej. Jo. Jag jobbar lika hårt och bra som vem som helst annars. Tro inte annat.

Heja feminismen!

Kram på er.

Efter semestern gör vi livet surt för allt gubbslem.

Bloggarlycka!

Nu var det ju förstås väldigt länge sedan som jag uppdaterade bloggen igen. Det tycks mig nästan omöjligt att få in någon slags rutin på det hela så att det inte ska kännas som att bestiga ett berg varje gång.

Ja, jag kan väl börja med att berätta vad som har hänt sedan jag sist skrev nåt här..

Nog har jag lyckats med bedriften att klämma ett finger till. Det är ju helt sjukt. Vänsterhandens långfinger den här gången, men ändå. Det var den lilla skurken Niemi på jobbet som, hjälpsamt nog, skulle stänga traktordörren åt mig på jobbet och därmed klämde mitt finger som i en sax. Min hud sprack. Det kom blod ur Karin.

Jag har också passat på att prova på en ny pärla i Kirunas breda restaurangutbud. Jisses. Ska bli skönt att åka på semester på torsdag för då vet jag att jag kan få tag på ordentlig mat iaf. Jag och Bobby åt på den lokala kinakrogen igår. Mina alternativ var stekta grönsaker eller något slags grönsakspytt. Det smakade absolut ingenting, men ändå när de frågar så svarar man minsann att det smakade jättegott. När jag betalar för att äta ute så vill jag faktiskt ha mat som smakar bättre än det jag själv kan koka ihop.
Efter det blev det en bärka på Mommas, och jag kan lova att det var precis lika intressant som förra gången vi var där. Fast vi kunde sitta den här gången och samtidigt se att Charlotte Perelli vann melodifestivalen. Mer än så kan man inte säga om det.

En annan bedrift är att jag samma kväll vann över Björn i Tekken, med den knappa vinstmarginalen 13- 12 i matcher.


Och varför har jag då nu valt att döpa inlägget till bloggarlycka? Jo, för att än en gång har jag skrattat högt när jag läste min arbetskamrat Sandras blogg. Hahaha! På dem bara!
Ska kolla om jag kan länka till hennes blogg för nu inser jag att jag inte kommer ihåg hur man gör, annars kan ni väl bara kolla den här länken www.leetha.blogg.se

Ciao.

städa, inte så kul som man kan tro.

Det är så tråkigt att städa. Fyra timmar av dagen har ägnats åt denna syssla som jag egentligen inte tycker om. Men nu är det över för den här gången.

Annars ska jag ägna min dag åt att nöjesaktigt ligga i sängen och plöja igenom gamla tv-spel. Underbart. Det var ju ett tag sedan som jag faktiskt hade en helt oplanerad dag. Kiruna har varit väldigt välgörande för mig eftersom jag har aktiverats på ett sätt som jag inte har varit sedan jag var typ fem. Varje helg har det varit någon friluftsaktivitet av något slag och det känns faktiskt i kroppen. Jag är så frisk och sund.

Nästa vecka blir det minsann besök. Anna kommer hit från staterna. Jippie! Looking forward to it.
Hon ska ha med sig ett av sina nya barn, dvs hennes nya systemkamera. Jag är lite avundsjuk, för både hon och Aro har nya käcka systemkameror, och jag älskar ju elektroniska prylar. Jag vill också ha en. Jag har ju börjat ta med en kamera när jag gör saker. Jag vill.

Annars vill jag passa på att hälsa lilla Anna i Krokom. Hon är lite trasig, för hon har brutit handleden efter att ha gjort en liten vurpa på en isfläck på väg hem från jobbet. Stackarn.
Jag kanske skrev det i det förra inlägget, men det struntar jag i nu. Anna behöver all uppmuntran som hon kan få.

Kram på er. Hoppas att någon läser det jag skriver.